Är jag ens bra på mitt jobb?
Att ifrågasätta sig själv och sina förmågor på arbetsplatsen är för mig lika normalt som att överge sin tråkiga matlåda för att köpa lunch (det är rimligt att klara av tre dagar med mikrad lasagne till lunch men vid den fjärde börjar det kännas som ett straff).
Är jag en bra chef? Detta var en av de Googlade fraserna som Great Place to Works kommunikatör Emma N Stara beskrev drev trafik till deras sida. När hon berättade detta i avsnitt två av Gentelligentpodden var jag inte förvånad. Dessa tankar av tvivel är resultatet av Imposter Syndrome, eller Bluffsyndromet, vilket enligt mig bäst beskrivs som om ångest och osäkerhet hade en liten bebis. Trots bra feedback från chef och kollegor känner man sig som en femåring som helt plötsligt fått ansvar för koderna till de amerikanska kärnvapnen. Är jag verkligen kvalificerad för det här?
Redan på 1970-talet myntades Imposter Syndrome av psykologerna Pauline Rose Clance och Suzanne Imes. Då för att beskriva ett fenomen de observerat hos arbetandet kvinnor, men vidare forskning har visat att bluffsyndromet är en riktig feminist och kan därför drabba män och kvinnor jämlikt. Syndromet gör att man inte har förmågan att kunna utvärdera sig själv korrekt eftersom i grund och botten kommer man alltid känna sig som en bluff. Till och med den mest perfekta jobbinsatsen ses som en slump och inte ett resultat av ens förmåga och kunskap.
Det kan finnas massa olika faktorer som kan leda till att man får en felaktig självbild. Dels så lever vi i en ”du ska inte tro att du är någonting kultur” – dels kan bluffsyndromet härstamma från ens uppväxt, arbetsmiljö och press från sin omgivning. Såklart att pendeln inte ska svinga för långt åt andra hållet men ibland önskar man att man hade självförtroendet av personer som skriver på deras LinkedIn att de kan Excel även fast de bara har öppnat programmet några gånger och inte inser att man måste kunna ekvationer och sånt.
Hur hanterar man bluffsyndromet då?
Ett bra alternativ är alltid att gå och prata med någon men om det inte känns relevant finns det andra strategier.
Var medveten.
Om du tror att du har en form av bluffsyndrom är det viktigt att vara medveten om det, speciellt i situationer där du får feedback. Då kan du lättare tolka dina känslor och identifiera varför du känner dig osäker.
Håll koll på dina framsteg.
Om du upplever att du är en bluff och tvivlar på din insats på din arbetsplats kan det vara hjälpsamt att ha konkreta bevis på de gånger du har gjort ett bra jobb. Ha en liten mapp på din dator med olika filer från när du har nått dina mål både professionellt och privat. Nästa gång du känner dig som en bluff kan du påminna dig själv om de stunder då du har lyckats.
Var medveten om att du inte är ensam.
Många i arbetslivet känner bluffsyndrom – du är inte ensam. Det är väldigt sannolikt att det finns kollegor på din arbetsplats som känner likadant. Viktigast av allt, kom ihåg visdomsorden från pop-ikonen Hannah Montana/Miley Cyrus: ”Nobody’s perfect”.
Klicka här för att kolla in fler av våra blogginlägg!